Ett litet levnadstecken...

...härifrån igen. Sitter här på jobbet och trodde det skulle bli en helstressig dag, eftersom jag även vikarierar för kollegan och jobbar till kväll. Men som tur är det motsatsen, lugnt och skönt (iallafall hitintills)Alla chefer har en skolning idag externt, hur man "bättre umgås med andra". Ha, ha, är ju spännande att se om det ger nån verkan!! Har blivit utsedd av min chef att ta över ett par uppgifter idag från henne, t ex räkna ut dagsomsättningen och skicka i mail till alla viktiga personer inom företaget. Håll tummarna att det går bra (har nämligen aldrig gjort det förut....)Sedan 1 juli har Rosanna (min kollega) och jag fått nya uppgifter. Efter att ha beklagat oss tidigare att det var för mycket arbete att ta hand om direktkunder i Turkiet, Israel, Polen, Nya Zealand, Australien, Slovenien, Argentina, Singapur etc. etc. har vi nu uppgiften att ta hand om alla intercompanys; alltså dotterbolagen i USA, England, Korea, Shanghai, Brasilien, Holland, Danmark, Australien och inte minst Italien.(som har till vana att maila ca. varje halvtimme - och kommer det inte svar härifrån så snabbt, har man ytterligare ett mail: "any news????" ) Detta visar sig vara ett betydligt större arbete än tidigare, har tidigare skötts av olika medarbetare på försäljningsavdelningen - på heltid!! Vi ska samtidigt sköta receptionen med mottagning av gäster från hela världen och ständigt telefonringande.Ja, vi får se!!

Igår ringde de från Annas skola och meddelade att Anna hade blivit hämtad med ambulans, efter starkt näsblod som även rann genom munnen. Jag ilade förstås iväg härifrån - som tur var såg det värre ut än det var. Hon hade fått en armbåge i en kraftig stöt mot näsan. Hon var mest rädd att den skulle bli svullen och blå, men jag tyckte näsan såg normal ut i morse :o). Eftersom det var en olycka som hände på skolan, var de tvungna att fylla i ett formulär till skolan. Hur gick olyckan till? Anna berättade att en kompis händelsevis råkade slå till henne, utan avsikt. Tjejen på läkarmotagningen (hals-näsa-öron)tittade förlorat på mig, "hur skriver man det - aus versehen?" Hallå! Ska jag som utlänning förklara för de inhemska hur de ska stava sitt eget språk?!

Har väldigt många bilder i kameran som jag fortfarande inte fått in på datorn därhemma, vi har haft en sån värmebölja den senaste tiden - Afrika kändes nära!!! Därtill väldigt hög luftfuktighet, minsta rörelse och man bara svettades. Gick alltså inte att sitta vid datorn hemma alls, eftersom det är högst upp i huset. Detta är anledningen till mina icke-uppdateringar senaste tiden...
Annars hade jag visat hur tysklandssvenskarna firar midsommar i Freiburg, EM-feber, "Stadtfest" i Müllheim etc. Får bli så småningom, imorgon har vi stor övning med kören och symfoniorkestern inför Carmina Burana som går av stapeln den 19-20 juli - open air-konsert i Müllheim!! Jätteskoj att vara med, vi sjunger ända upp till höga C och det på latin och forntyska.



Är det någon som känner till terapier med cranio sacral? Kunde endast hitta sidor på engelska om detta. Anna var med för första gången förra veckan och jag början av denna. Allt som kroppen någonsin varit med om lagras, även om man själv inte kommer ihåg det mer, så kommer kroppen ihåg varenda detalj. Hos Anna kunde t.ex en cykelolycka för några år sen bearbetas. Hon slog i baken och huvudet slungades kraftig åt sidan. Eftersom chocken på den tiden tydligen inte hade bearbetats nog var det fortfarande lagrat i kroppen. Allt kom upp igen till ytan och själva blockaden kunde släppas. Hos mig var det samma känslor som kom upp som vid den starkt psykiskt stressiga tiden jag hade under mitt äktenskap; starkt illamående och lamhet i kroppen, det var en otrolig känsla att allt kom upp igen, men skönt att äntligen kunna bearbeta det. Jag som trodde att det var "ad acta", men kroppen hade det fortfarande, det är en av orsakerna till mina nacksmärtor. Vi har t om gått så långt tillbaka i tiden som till födelsen. Det är så intressant, skulle kunna berätta i timtals, men nu har jag middagspaus! Kram på er alla!!!