Begravning på torsdag

I lördags kl. 13.00 gick Markus pappa; Friedhelm bort. Markus mamma, Markus och jag var med vid dödsbädden. Nu har han äntligen fått frid efter en mängd sjukdomar, krämpor och smärtor. Kanske har han nu bättre möjlighet att se sin barndomsbygd i Schlesien som han som barn fick fly ifrån till fots ända till Bayern, när röda armén marscherade in i landet. Det var en resa som aldrig blev av i livet. Vila i frid!
Har lovat att sjunga något i kyrkan på torsdag. Funderade först på vad jag skulle ta för något, tills jag såg att psalmen "Härlig är jorden" egentligen är en folkvisa från Schlesien. Det borde ju passa.

Ingela

Har fått lite klagomål att jag sätter in för lite bilder på mig själv. Må så vara, kanske det är roligare att fotografera andra..... Här kommer som kompensation lite äldre bilder av mig, man har ju hängt med ett tag nu och prövat på olika frissor under tidens gång, ha ha...

En helg utan sovmorgon, gäsp!

Nu har vi övat flitigt hela helgen (pust) och snabbt är det måndag igen. Ovanligt att ha haft väckarklockan ställd på 7, när man ju egentligen hade kunnat sova ut... Men det var iallafall som en minisemester, inte behöva laga mat, bara få allt serverat. Och det var en sån vacker ort!
Lite längre ner kommer några bilder från förra helgen med bröllop och dop.

Men vad är det nu, har de inte hittat noterna ännu....??

Münstertal

Söndagsvandring (förra söndagen) - härligt varmt väder

Den här roten tycker jag ser så rolig ut..

Bröllopsparet, och nedan: dopbarnet Mia

Ett litet tennisspel efter bröllopet

Janina, Anna, Markus, Christina (Markus syster), Phillip och Andreas

På parkbänken; Emma och Steffen:

Ibland är det roligt att vara som ett barn igen:

Goda nyheter

Vill bara berätta för alla som ännu inte vet. Vi fick ett brev från rättegången igår. Målet har dragits tillbaka - vilket betyder att Anna inte ska behöva plågas och träda fram ensam framför domaren och förklara varför hon just nu inte önskar kontakt till sin far. Han har dragit tillbaka fordringarna att "tvinga" Anna till regelbundna möten. Mycket gammalt fick dras upp igen, som gjorde ont. Sedan frågorna: "Ska vi klara av det här?" "Hur många tusen euro kommer det att kosta?" "Hur kommer domaren att döma?"
Pust, nu kan vi andas ut! Men först riktigt när Anna har fyllt 18 år...
Kram till alla som har stött oss med positiva tankar!!